My first car

Min
första bil köpte jag här i USA. De va en VW passat, mörkblå, årsmodell 99 och automatväxlad. Riktig skönhet jag älskade min bil. Köpte den i November 2007 för $2300 (ca 18400kr) . En fredagkväll i Mars 2008 fick jag sägga adjö till den.



Jag skulle svänga höger vid ett rödljus o såg inte riktigt att bilen framför mig bromsade in. Så de smällde. Jag började gråta och springer ut o ber så himla mycket om ursäkt. En ursäkt som skulle ge mig böter och höjg bilförsäkring. Här i USA gäller regeln, never admitt fault. Alltså du ska aldrig ta på dig skulden även om de uppenbarligen är ditt fel. Ok men iaf så kom polisen, gör de alltid för minsta lilla trafik olycka. Jag får böter o kör bilen till bilverkstaden där min pojkvän jobbar (I know I am a lucky girl :)

Som ni ser på bilden är bilen skadad i vänstra hörnet. Försäkringssnubben kommer dit, bilen läcker. Han säger att bilen ska bärgas och dö på nån slrot nånstans. För de där lilla. Visar sig att motorn ahr blivit så illa skadad att de inte e värt att laga. Ok tänkte jag. Lite ledsen sådär, tills jag får se hur mycke mitt försäkringsbolag ska betala mig. Bilen är värderad till $4500, och jag får en check på $4000(ca.32000kr) eftersom $500 va självrisk. Jag får alltså ut 14000kr mer än jag har betalat för bilen. Lyckan var stor. Speciellt när jag hittade min nuvarande lilla pärla för bara $2000.



Visst är den söt min lilla golf. Jag betalar nu över 1000kr i månaden för försäkring. Den är så dyr för att jag fick böter vid olyckan o tog på mig skulden. Gör aldrig det!!!!!!!!!!!!!!!!!!

De resterande försäkringspengarna festade vi upp och åkte på mini weekend till Atlantic City (lilla Las Vegas). Fan va sköj vi hade :)


Kommentarer
Postat av: Louise - Sveriges största au pair blogg

Oj, har du läst så länge? Jag trodde du var en "nybörjare" så att säga. Fast nu när jag tänker efter så känns det som om jag har sett din blogg tidigare, eller så inbillar jag mig bara.



Hur som helst, vad kul att du har läst så länge. Och jag håller med dig, det har gått JÄTTEsnabbt verkligen. Samtidigt som jag har varit med om otroligt mycket.



Jag fick tårar i ögonen igår när jag såg Obama. Wow vilken känsla att vara här och uppleva detta.



Kramar Louise

2009-01-22 @ 01:42:39
URL: http://louisesa.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0