Indelaware

I dag har vi varit på minnesstund för lilla T. Det var fint och jobbigt. Det är så konstigt alltihopa. Kan inte ens föreställa mig hur E och W mår just nu.

Det var mycket folk där. Jag hoppas att E och W kommer vara starka att klara sig igenom detta.

Vila i frid lille T

Idag åkte våra vänner in till sjukhuset för de skulle bli föräldrar för andra gången. Men det ville sig inte som det skulle, och bebis hade somnat in i magen. Usch och fy! Vad säger man i en sån här stund. Vad kan man mer säga, än I am so sorry. Usch va hemskt jag kan inte ens föreställa mig..

Våra tankar går till W och E, och storasyster H.

 

Igår åkte som sagt min mamma hem. Hon hade varit här i en vecka. Det var så kul att träffa henne, vi hade ju inte setts på ETT år. Hon va också till stor hjälp och tog hand om våran Zachiboy, så uppskattat att ha någon som går ut med ens hund! Mamma tack, du är bäst!

Vi gjorde inte så mycket speciellt utan umgicks mycket, shoppade (såklart!!!). Mamma köpte mycket fint till lilla Alice, hon had eockså med sig mycket fina presenter från Sverige från diverse släktingar. Jag är så tacksam att så många bryr sig. Underbara familj!

Sen fyllde mamma år också, då tog vi ut henne på mexicansk restuarang.

Saknar henne redan!!

Alice med mormor..

Det var så jag kände när vi bestämde oss att åka iväg över helgen. En naturkatastrof på en vecka räcker för mig. Jag pratar givetvis om orkanen Irene. Just nu sitter jag och min familj på ett hotel rum i Johnstown, Pennsylvania. Det ligger ca 4 timmar inåt landet. Det känns skönt att vara här. Inte behöva tänka på allt som kan/kommer att hända i Delaware. Efter klockan 22 ikväll får man inte befinna sig på vägarna där hemma. Elen kanske kommer att försvinna och det pratas om översvämningar.

Mamma skulle ju åkt hem idag, men jag ringde SAS i torsdags och fick med henne ett plan igår istället. Tur det eftersom SAS ställde in alla flygningar i helgen. Så efter vi hade släppt av mamma på flygplatsen igår började vi våran bilresa inåt landet. Det tog ca sex timmar. Men va skönt det var att komma fram och ta en dusch och gå och sova.

Jag känner att vi tog ett bra beslut, särskilt med tanke på våran vovve som alltid blir orolig vid dåligt väder. Och att han sen äter vätskedrivande antibiotika är ju en annan historia. Iallafall dricker han vatten och kissar som det inte finns någon morgondag, vilket resulterar i att han måste ut varannan timme. Det hade nog inte varit så lyckat om vi stannat i Delaware.

Iallafall imorgon planerar vi att sakta röra oss hemåt. Vi tar dagen som den kommer.

Be safe everybody!

Vilken dag. Det stora skulle ju vara att mamma fyllde 50år. Vilken födelsedags present hon fick, hon kände inte jordbävningen. Det gjorde jag. Om jag inte har haft respekt för moder natur förut så har ajg det garanterat nu.

Vi bor precis brevid ett par tågrälsar där det går tåg dygnet runt. Vi är vana vid att huset skakar till lite lätt när de snabba tunga tågen kommer. Idag skulle vi precis åka iväg, mamma va ute med Zach, Alice satt på golvet i sitt rum och lekte och jag höll på att göra mig i ordningen. Då började helt enkelt allting att skaka, jag såg väggarna flytta på sig. Panik känslan sprev sig i kroppen, först tänkte jag va fan håller grannarna på med. Men bak i huvudet förstår jag att grannarna kan inte ha gjord detta. Jag tar nycklar mobil och bebis och springer ut. Samtidigt som jag kommer ut öppnar grannen dörren. Vi tittar på varandra och förstår att detta var inte nåt någon hade gjort. Did you fell that sa vi till varandra, samtidigt kommer nästa granne ut och frågar om vi kände nåt. Folk börjar komma ut från isna lägenheter och alla ropar till varandra, kände ni. I samma stund ringer jag Richard, han svarar men säger inte hej eller nåt, han frågar bara "did you fell that".

Då förstod jag att det var en jordbävning. PANIK. Jag fick panik känslor, och trodde på allvar att nu går jorden under, nu ska vi alla dö (jag vet jag är en drama queen). Nu slutade alla telefoner och internet att sluta fungera.

Vi packade snabbt ihop oss i bilen och åkte till Richards jobb som ligger tio minuter bort. Väl där är det på nyheterna. Jordbävning med punkt i Virginia ca 4 timmar bort. Jaha vad gör vi nu du undrar jag. men det fanns ju inget mer att göra än att fortsätta dagen.

Sitter i sängen nu och det hela känns som om det inte var på riktigt. Men det var det. Vilken respekt jag har för moder natur. Hon är inte att leka med.

Jag är så tacksam att jordbävningen va mild så ingen skadades allvarligt. Tacksam för livet, man vet aldrig vad som händer...

Men vi mår iallafall bra.

Jag ville vänta med smakisar tills Alice var sex månader. Men hon var mer än redo. Vi började med potatis, och nästa blir nog broccoli...

Potatis var populärt...

Japp nu är det ny vecka. Veckan där mamma/mormor kommer från Sverige. Vad vi längtar. Tänk att min mamma inte har träffat mitt barn än. Tråkigheterna med att bo långt från släkten. Men på fredag ses vi :)

Ikväll ska vi åka till IKEA och köpa soffa, som vi väntat. Just nu har vi bara en liten 2 sits soffa, och det kan ju bli lite trångt med 2 pers, en bebis, en en hund (hunden vill oftast ligga i soffan brevid oss).

Alice sover nu, hon var uppe en fyra gånger i natt och åt. Jobbigt. Känns inte som vi går framåt, utan snarare bakåt. De flesta av mammorna jag hänger med deras bebisar sover minsan hela natten.

Va hos doktorn med Alice förra veckan, hon har fått nått som heter Reflux. Jag försökte hitta någon översättning på svenska, men det fanns inte. Det är en form av halsbränna som gör  att bebisen spyr väldigt mycket och har ont, precis som när en vuxen har halsbränna. Alice har nämligen de senaste veckorna spytt oerhört mycket (Alice har aldrig varit en bebis som spytt mycket) så jag ringde doktorn och vi fick komma dit. Nu äter hon medicin tre gånger om dagen och kommer fortsätta med det ett bra tag framöver. Hon verkar redan må bättre, och spyr knappt alls.

Kanske lilla damen är redo för smakisar, men vad gör man om mamman inte är redo. Ahh är jag självisk? Kanske vi ska börja lite smått med potatis. Vi får se!

Later!

Jaha idag fick vi åka tillbaka till vetrinären med hunden, han kliar sig som sjutton. Jaha då har hunden loppor. Blä va äckligt. Jag blir galen. Vetrinären hittade bara ett par få, och förhoppningsvis så ska det va borta snart efter loppmedel, och sen fick han tabletter mot kliandet.

Men usch vad äckligt med loppor (eller heter det löss). Jag kammade ut två stycken och höll på att spy.

Jaja vi har köpt spraya som vi ska spraya lägenheten med. Och vetrinären sa att de oftast inte sprider sig till människor, ska vara väldigt väldigt många isåfall..

Så hoppas de är borta snart...

Här sitter vi nyvakna, ganska sent. Men vi har haft en bra natt, och tagit en förmiddags nap. Nu sitter lilla damen och babblar här brevid mig. Hon pratar jämt. Gärna länge och högt, det är så härligt att höra! Och när man pratar tillbaka så skrattar hon.

Idag skulle vi på lunch med mammorna, men jag kände att jag orka inte (ca 20-30 min körning). Så nu har vi vilat och är redo för dagen. Som ska spenderas inomhus eftersom det är åska ute.

Igår va vi ju hos vetrinären med hunden. Han hade fulla analsäckar, låter trevligt va. Så de tömde de. De sa att de kan man lära sig att göra själv, eller så gör de det och då kostar det 20 dollar. Not a chance att jag rör runt i röva på honom haha.

Snart kommer min mamma, vi längtar!!!!

Sötnosen i bilen...

Jaha då var det dags att åka till sjukan för hunden. Han bara biter sin svans och gråter när han gör det. Självklart är something wrong. Min lilla Zachyboy.

ALLA frågar vad vi ska göra med hunden när vi flyttar. Självklart ska han följa med oss. Jag vet att det är oändligt med pappersarbete, kostar säkert många dyra slantar. Men han är en del av våran familj och jag tänker absolut inte ge upp honom. Och han behöver INTE sitta i karantän när vi kommer till Sverige. Han måste dock flyga Cargo, typ sitta vid bagaget i en bur :(

Men han ska bli svensk, kanske dax att börja prata svenska med honom.

Idag har jag varit och talat med våra grannar (igen). De är snälla och trevliga, men de verkar inte förstå problemet. Vi har sänkt, bla bla bla. Ja men det dunkar liksom fortfarande. Kanske får de stänga av helt. Åh jag är trött på detta.

Tur att grannarna är snälla iaf, det är nog lite osis att just vi blev grannar. Barnfamilj/punkrockare i 20 års åldern.
Jaja vi får se vad nästa steg blir.

Igår packade vi in hela familjen och åkte till IKEA i Baltimore, det stod nämligen på internet att de hade soffan vi vill köpa i stock. Men det hade de inte :(. Men vad gör det? Vi var inte sena med att tröst shoppa andra grejer. Köpte plastbestick, tallrikar, och muggar till en viss liten dam som snart kanske ska börja med smakisar. Inte än, men snart. Vi köpte gardiner, och en grind eftersom vi har en trappa i våran lägenhet. Det är ju dax att börja baby proof!!! Mycket viktigt!

Sen var vi hemma och slappa, plockade, städade. Liten Alice sov första natten i hennes egna rum och egna säng. Självklart var hon uppe en tre gånger för att äta, men hon somnade så fort hon va färdig. Vilken lycka :). Stora tjejen....

Du hunden, jag vet inte riktigt vad jag tycker om dig...



Somnat i bilen med hårbandet nere i pannan, lilla Rambo!

Alltså våra grannar måste ju ha femtioelva skruvar lösa. För det första börjar jag undra hur många människor som bor där. Har sett minst åtta personer komma och gå. Igår natt vaknade jag kl två av världens rejv party. Enough is enough. Jag går ner och knackar på, ber de inte att sänka utan att stänga av. De stänger av, för att sedan en kvart senare börja spela musik igen. Vilka jubel idioter.

Idag går vi till hyresvärden. De flyttar eller vi. De verkar vara jävligt slappa och slöa på det här hyresbolaget. Det kanske är därför hälften av alla lägenheter står tomma här.

Ska man säga big mistake????

Förra veckan var vi på 4 mån kontroll. Alice fick 4 (!) sprutor, två i varje ben. Och något drickbart vaccin. Sen va det väga och mäta också. Alice är nu 61 cm lång och väger 5,7kg. Stora tjejen. Hon har nästan dubblat sin födelsevikt. Hon är fortfarande lite liten, men ligger precis i kurven så hon växer som hon ska.

Känns inte som de va längesen hon va nyfödd. Det är helt otroligt vad som har hänt på dessa fyra månader. Alice är en väldigt glad tjej. Alltid skrattar och ler (nästan). Hon sitter upp själv, rullar fram och tillbaka, älskar sina leksaker, skrattar åt sesame street, och babblar som bara den...

Våran fina Alice.

Lilla Alice på BB

Tänk att år 2011 finns det fortfarande folk som lever i misär och svälter. Nu är det katastrof i ÖstAfrika.

Så här skriver UNICEF:

"Hungerkatastrofen i Östafrika är ett faktum. Miljontals barn under fem år riskerar att svälta. Vi utökar nu våra humanitära insatser i länderna. Högsta prioritet är att rädda liv och behandla undernärda barn. UNICEF ser även till att utsatta familjer har tillgång till rent vatten, sjukvård och skola.

Barnen är, som alltid, de som drabbas värst i katastrofer. Vi finns på plats men mycket mer resurser behövs för att vi ska kunna hjälpa alla"

De flesta har råd att skänka en liten slant. Vi måste hjälpas åt här i världen. Afrika ligger mig mycket varmt om hjärtat, även fast jag aldrig har varit där. Min sambo är från Kenya, och min dotter har delar av sina rötter där.

Klicka här och skänk en slant!

I´m coming home...

Nu är det officiellt, nästa år flyttar vi hem till Sverige...

När, var, hur är inte bestämt. Det är många beslut som måste göras, mycket som ska tönkas på, och en hel drös med pappers arbete.

Men Sverige, I´m coming home..

Åh vad jag längtar!!!!

Man har nog tråkig hemlängtan när man börjar längta efter parkettgolv...

Fy för heltäckningsmattor... I hate them right now....