Indelaware

Idag har vi varit på begravning, det var ju mindre kul :(. Richards jobbarkompis har gått bort, 51 år gammal. Alldeles för ung. Han va en härlig människa, skrattade och va alltid glad. Begravningen var utomhus. Efteråt åkte vi hem till hans släktings hus för förtäring och minnas honom. Har märkt att begravningar här (och i andra länder) är inte som i Sverige. I sverige gråter vi bara och allt är så sorgligt. Efter begravning när vi kom till huset hördes glada skratt och folk pratade minnen. Det handlade inte om att alla var glada att han har gått bort, utan att man firade vilken underbar människa han var. För det tyckte alla!!

Livet ska firas varje dag, vi vet aldrig vilken dag som det är våran tur att lämna livet. Och tur är det! Live every day as it is your last one.

RIP Tio.....